ligger här i sängen nu.. vet inte vad jag ska göra. Denna morgon började inte särskillt bra, stressade till bussen, glömde mobilen så jag fick hoppa av bussen.. kom tillbaka hem hit och sen dess har jag bara grinat .. vet inte vad jag ska ta mig till längre. det finns ingen, absolut ingen här hemma eller överhuvudtaget i hela jävla gävleborg som förstår mig eller tror på mig. då är det inte lätt..
men en sak är jag helt säker på, att utan erik lüdicke, så är jag absolut ingenting.
Jag skulle inte må bra, inte ha det bra, helt enkelt må SKIT. Skulle inte klara mig liksom..
3år och man är fast säger jag bara. spelar ingen roll hur andra är, att släppa taget är omöjligt, fast iofs vill jag inte heller men ändå. Så vad som än händer, så skulle jag alltid kunna satsa allt på honom, han är liksom min livsglöd, mitt liv. han som får mig att vilja leva och må bra.

Sen finns det en till, som jag heller inte skulle klara mig utan. fast som jag på sätt o vis gör, fast bara på avstånd. Och det är såklart världens bästaste vän, utan henne skulle jag inte orka med alla svåra stunder. Henne kan jag ringa dag som natt, det spelar ingen roll. Alltid finns hon där för mig, och jag för henne också såklart.

Tack för att ni finns, för utan er skulle inte jag finnas. Jag älskar er <3